Carlos och Lizzy flyr från den argentinska militärjuntan och strandade i Västberlin i slutet av 1970-talet. När de rör sig längre och längre ifrån varandra upptäcker deras son Alex sina magiska krafter
Familj med en skillnad: mamma, pappa och rumskamraterna
© Farbfilm Verleih
Taxibilen torterar sig sakta genom trafikkaoset i Buenos Aires. Alex (Fabian Busch) är tillbaka i Argentina. Landet som krossade sina föräldrars hjärta. Han är på väg till sjukhuset, hans pappa är döende.
Flashback: Militärjuntan regerar på 1970-talet. Motståndare till regimen kidnappas och torteras. Många försvinner för alltid. Även Lizzys (Erica Rivas) bror greps. För att undvika detta öde flyr Lizzy, hennes man Carlos (Rafael Ferro) och sonen Alex. Som skeppsbrutna snurrar de genom Europa. Och slutligen, i början av 80-talet, hamna i Västberlin.
Alex som vuxen...
© Farbfilm Verleih
Där flyttar den lilla familjen in i en stor fabriksvåning – och Alex växer i ett Kommun med väldigt konstiga rumskamrater på: Den före detta bedragaren Günther (Volkmar Kleinert) och hans vårdare Andreas (Roman Russo), kvinnokarl Micha (Kristian) Kiehling), fotografen Jürgen (Joachim Paul Assböck) med sin spanska flickvän Anita (Toni Gomiz Chaparro) och punktjejen Sik (Alice) Dwyer).
Lizzy känner sig hemma i Tyskland och är uppslukad av sitt arbete som journalist, medan konstnären Carlos har hemlängtan efter det Argentina. Paret blir främmande – och Alex lider av föräldrarnas ständiga bråk. Han har tillräckligt med egna problem: Han är kär - och upptäcker sina telekinetiska förmågor. Han kan flytta föremål med ren viljestyrka.
Fin familjehistoria
... och unge Alex med sin far
© Farbfilm Verleih
På ett mycket lekfullt sätt införlivar regissören Alejandro Cardenas Amelio dessa märkliga element i sin film – i Sydamerikas bästa tradition magisk realism. Alex pappas teckningar får plötsligt liv och ger den här lilla fina historien en extra charm. "Min mammas tårar" bygger delvis på regissörens barndomsminnen. Det förklarar varför Amelio är en sådan kärleksfull och varmhjärtad familjeberättelse lyckades. Samtidigt tecknar han dock också ett bländande samhällsporträtt från tidigt 1980-tal.
Spanska vänner kommer in >> "Min mammas tårar" särskilt på deras bekostnad, eftersom de många stycken där Carlos och Lizzy pratar på sitt modersmål bara översätts med undertexter.
